Missfoster....

De finns ingen i helva världen som är lika patetisk och misslyckad som mig!! Varför skulle jag vara dum nog att tro att de någonsin skulle bli vi? Jag försökte hitta dig igen efter att jag skaffat ny användare på apa, kom dock inte ihåg vad du hette, allt jag visste var att namnet började på X... Jag letade och letade och glömde dig aldrig, du glömde dock mig, hade de inte varit för mitt dumma beslut hade jag kanske fortfarande haft kontakt me dig! Vi sa att vi skulle träffas men vi han aldrig! Nu när jag äntligen hittade dig igen,den som jag älskat och saknat så otroligt mkt,blev de som att någon högg mig med en kniv,allt du säger och gör mot mig fastnar och blir en oändlig smärta som bara blir större. De känns som om jag sakta tynar bort. Jag säger att jag inte bryr mig och jag skrattar vidare som vanligt. Men om du ser mig när jag är ensam tror jag inte att du tycker att de är så roligt längre. De du skulle se då är någon som inte gråter för vad som helst. Ända gången jag gråter är om jag känner en otrolig smärta. Jag vill låta blodet rinna ner i de klara vattnet, att de ska vara de sista jag ser. Men jag tänker på att jag ändå inte vill lämna mina vänner. Om de inte vore för dom skulle inte jag leva idag! Vattnet är fortfarande klart och de kommer de förhoppningsvis att vara ett tag till. Jag är inte rädd för döden, de har jag aldrig varit och kommer aldrig vara! Men jag vill att du ska veta att jag älskar dig och de du säger och gör tar väldigt hårt på mig! Jag kommer nog fortsätta hålla masken men innerst inne dör bara ännu en del av mig bort!

Tack:
Hanna för att du finns och för att du alltid ställer upp, om inte du funnits hos mig skulle jag inte sitta här idag. Jag kan berätta allt för dig och du får mig alltid att skratta.
Emmi för att du alltid ställt upp, du har alltid uppmuntrat mig till att tro de bästa och du har gått med på att göra alla världens tokigheter bara för att du vet att jag blir glad!
Neea vi må bråka och de kan bli våldsamt och jag vet att även om vi säger att vi inte saknar varandra så gör vi de! och i behöver varandra. Du har stått vid min sida och stöttat mig till 100% i vått och tort och de är jag glad över!
Sara för att du ställer upp när de behövs och för att jag får vara din vän, du ska veta att utan dig skulle jag nog inte kunnat lära mig hur man är seriös på skolan.
Moa för att du alltid trott på mig och sagt att allt ska bli bra, och för att du nästan jämt skrattar, de smittar och de är underbart.
Ni måste lova mig att ni aldrig lämnar mig för då vet jag inte vad jag tar mig till, ni är min livsstyrka, och de är ni som håller mig vid liv! Älskar er<3

De finns många fler jag måste tacka, men de skulle bli på tok för lång lista, så jag skrev upp dom jag tillbringar mest tid med! Men ni som känner att ni förtjänar det ska ta åt er!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0